Slavoj Žižek – välkommen till verklighetens öken

Slavoj Žižek är född år 1949 i Ljubljana i dåvarande Jugoslavien. I dag beskrivs han som en slovensk filosof, sociolog, psykoanalytiker och kulturkritiker verksam vid universitetet i Ljubljana.

Inläggets rubrik, som är förresten namnet på en av Žižeks böcker, sammanfattar ganska bra hans tankar kring Gud och tro, vilket är inte helt överraskande med tanke på hans ateistisk och marxistisk bakgrund. Žižeks provocerande skrivsätt är någorlunda utmanande för en troende, även om jag redan vid det här läget av mina postmodern-teologiska studier har lärt mig att sätta mitt starkaste sekulariseringsfilter på när jag börjar bekanta mig med en ny postmodern filosof.

Žižeks judiska och kristna subtraktion i samband med hans provocerande stil kunde man beskriva t.ex. med följande citeringar:

”…enligt den olycklige Pontius Pilatus, en av de få etiska hjältarna i Bibeln (den andra är självklart Judas)…”

Det som sticker mest i ögat här råkar vara inget annat än ett provokatoriskt sidospår i Žižeks vridna tänkande eller smaklös humor. Jag hoppas det är fråga om det föregående och om det är fallet, syftar Žižek antagligen på Pontius Pilatus och Judas roller som syndabockar för någonting som de själva inte skulle ha velat göra, men som ändå ledde till önskvärt slutresultat å Kristendomens vägnar.

Vad har då subtraktion med ovanstående satsen att göra? Enligt Žižek bör tautologin ”människan är människan” läsas som en hegeliansk dom och därigenom antyder den en icke-identitet mellan människa och människa. Låter vansinnigt, men i praktiken leder detta till subtraktionen ”människan med omänskliga överflödet” - ”Kristus” = människan. ”Människan med omänskliga överflödet” kunde man kanske kalla för ”en kristen” i Žižeks tankegång.

”Jag kastades för lejonen på cirkus för att jag tror på Kristus!”. ”Jag brändes på bål för att ha smädat Kristus!”. ”Jag dog på korset, och jag är Kristus!”

Genom att imitera Žižeks tankegång kunde detta översättas som en subtraktion t.ex. på följande sätt:

människa + tro = martyr
människa – misstro = brottsling
martyr – brottsling = 0 (eller kanske hellre ø)

Det verkar vara att Žižek ser Guds och människans grundnaturer som ytterst negativa: han utgår från tanken att man inte kan lita på någon eller någonting som är förknippad med Gud, gudomlighet eller tro.

Jag skulle kunna kalla min läsning hittills i området postmodern teologi och mina egentliga tankar kring den som en freakshow. Tankarna som jag har lärt mig är fina och intelligenta, men jag har själv blivit besvärligt medveten om min egen gammalmodighet, begränslighet och inte minst mitt eget begrepp av Gud (dvs. läsningen har förstärkt min tro, kanske det är just det som kursen syftar på…). Jag har fått många gånger känslan om att det är ett levnadsvillkor för postmoderna författare att ifrågasätta, svartmåla, kritisera, överdriva och tillspetsa det som är ”normalt” eller redan existerande. Man får t.o.m. känslan som om det var fråga om världsmästerskap i postmodernismen: den vinner som skriver den galnaste (= mest originella) teorin. Läsningen är nog spännande, men vetenskapliga motiveringar är ofta bristfälliga och postmoderna motiveringar är inte tillräckliga för att de skulle övertyga mig.

Jag fortsätter naturligtvis läsningen, åtminstone Milbank verkar erbjuda lite hopp om det bättre.