tisdag 23 februari 2010

Deconstructing deconstruction


Hahhah, det var roligt och innehöll till och med viktigt stoff under ytan. Det skulle vara skojigt att försöka dekonstruera Chip Morningstars text ”How To Deconstruct Almost Anything” här men tyvärr skulle mitt inlägg bli alltför lång så jag nöjer mig bara att ta upp några smakbitar ur texten.

Chippen gör sin programdeklaration redan i början av sin text: ”being a vulgar engineer I'm allowed to break a lot of the rules that people in the humanities usually have to play by”. Även om satsen skulle vara ett intressant objekt för likadan dekonstruktiv analys än vad Chippen gör av satsen ”John F. Kennedy was not a homosexual”, jag konstaterar bara här som en före detta IT projektledare och konsult att Chippens text reflekterar mest ett vridet humör av genomsnitts IT ingenjör. Det var kanske just på grund av min egen bakgrund att jag skrattade på riktigt…

Det är också ganska vanligt att de på sätt och vis ber om ursäkt genom att förklara deras bakgrund när de föreställer sitt vridna sarkastiska humör till kretsar utanför sina egna vanliga. Chippen har rätt när han säger att ingenjörer har en tendens att vänja sig till språket som ingen utanför branschen förstår och detta beror inte alltid på det att det skulle vara omöjligt att uttrycka sig med klart språk utan det kan ofta ses som medel att stöda gemenskap på arbetsplatsen och kanske bredare på hela branschen. Chippen jämför IT branschens sätt att använda jargon till dekonstruktionens, men jag tycker att där går han åt skogen. IT ingenjörer strävar efter att använda jargon på det sätt att ingen utanför branschen skulle förstå dem, men enligt min mening strävar filosofer och teologer i postmodernismen efter att hitta ord och uttryck för nya och främmande begrepp för att kunna etablera dem i framtidens resonemang, inte för att kunna stänga de intresserade utanför.

Chippen lärde åtminstone en viktig detalj till mig, nämligen att Derrida anses som dekonstruktionens stamfader. Jag trodde tidigare att det var Mark C. Taylor, men närmare titt på saken avslöjar att Taylor kan beskrivas hellre som Derridas lärjunge. Faktumet kommer att orsaka justeringar till min postmodern karta…

Man kan nog dra slutsatsen att Chippen uppskattar till viss mån franska filosofer som Derrida och Baudrillard även om han konstaterar allmänt taget om postmoderna filosofer ”academicians writing in this area go right off the bogosity scale, pegging my bogometer until it breaks” och även ”you get maximum style points for being French. Since most of us aren't French, we don't qualify for this one, but we can still score almost as much by writing in French or citing French sources. However, it is difficult for even the most intense and unprincipled American academician writing in French to match the zen obliqueness of a native French literary critic”. Emellertid väckte hans artikel mig att tänka på hur ofta man tar någon viss text som given eller som faktum utan att ifrågasätta skrivarens eller läsarens motiv. Eller med andra ord ”we don't say that we deconstruct the text but that the text deconstructs itself”.

Meningen med den här artikeln var antagligen att fråga varför? Vad är nyttan med dekonstruktion som disciplin? Man kunde kanske svara till skrivaren att varför göra IT-lösningar. Vad är deras syfte? Om någon svarar till exempel att deras syfte är att öka effektiviteten, kan man fråga vidare varför skulle man vilja öka effektiviteten. Poängen är alltså vem vet och bestämmer vad är väsentligt och nyttigt på riktigt i världen? Vad är sanningen?

Sådana här diskussioner slutar alltid till den eviga frågan: vad kan vara nyttigare än segling?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar