söndag 21 februari 2010

Introduktion – en karta över postmoderna framgestalter och utvecklingslinjer

Det har varit relativt besvärligt för mig att få grepp på postmodernism inkluderande själva begreppet (jag märkte att jag har använt ordet postmodernitet i stället för postmodernism…och är inte den enda). Sigurdsons och Svenungssons inledning hjälpte inte mycket för att tydliggöra begreppet utan nästan tvärtom på grund av stort antal tänkare och deras inriktningar inom och utanför postmodern teologi. Antalet detaljer, tänkare och grupperingar i ett historiskt och geografiskt perspektiv påminde mig en karta och så började jag rita en förenklad bild av postmodernism och dess motiv i form av en symbolisk ”karta”. Resultatet kan ses nedan.


Jag har försökt uppbygga bilden med min bästa förmåga, men samtidigt är jag medveten om att den inte är en perfekt föreställning av ämnet: den baserar sig endast på uppgifter i Sigurdsons och Svenungssons introduktion och även min förmåga att förknippa genrer och tänkare med varandra vid det här skedet av kursen har säkert varit bristfällig. Till exempel fattas sådana stora namn i postmodernismen som Soskice, Žižek, Kierkegaard, Lyotard, Foucault och Chomsky för att nämna några. Orsaken till deras frånvaro är att de var helt enkelt inte nämnda i introduktionen av kursboken. Jag kommer att uppdatera bilden två eller tre gånger under kursens lopp, vilket betyder att jag tar gärna emot åsikter och korrigeringsförslag för att kunna bearbeta den bästa möjliga bilden av ämnet.

Varför är det så många framgestalter och teorier i postmodernismen? Efter att ha läst introduktionen är det klart att postmodernismens mål inte är att försöka åstadkomma något absolut eller entydigt svar på teologiska frågeställningar. Postmodernismens väsen är en öppen diskussion, diskussion som leder oss till bättre förståelse av vår tillvaro, omvärld och Gud. Detta förklarar också det stora antalet postmoderna teorier och tänkare: i postmodernismen finns det inte något rätt svar, det går inte begränsas teorier med existentiella grundantaganden och därför kan inte heller den övernaturliga aspekten uteslutas. Fundament som var typiska för det moderna tänkandet är oacceptabla i postmodernismen eftersom fundament baserar sig alltid antingen medvetet eller omedvetet på subjekten. Även om det kan frågas om kyrkornas läror och verksamhet är beroende på sådana fundament som är/var typiska för moderniteten?

Är en öppen diskussion och debatt möjlig inom kyrkan i dag? Denna var en fråga som vi diskuterade om på kursen i Praktisk Teologi förra veckoslutet. Jag tycker att en sådan diskussion borde vara möjlig, inte minst för att kyrkan inte verkar ha bättre läkemedel för att stoppa och omvända den behärskande negativa trenden. Dessutom anser jag en sådan diskussion vara väg till både kyrkans och människans växande i gudomlig anda, åtminstone så länge som människan inte ersätter Bibelns sanningar med sina egna…

4 kommentarer:

  1. Hej
    Tack för kartan. Skall studera den närmare.
    Du konstaterar att postmodernisen inte har absoluta svar, det är en öppen diskussion. Jag kan tänka mig att det kan vara svårt för den som är van med att det finns ETT rätt svar att få ett grepp om postmodernteologi.

    SvaraRadera
  2. Tack Kaj för sammanställningen av viktiga namn inom postodern teologi! För en sådan här allmänt flummig samhällsvetare/humanist känns det inte alls så farligt att det inte verkar finnas ett enda svar utan många möjliga berättelser... En teori till att det finns så många parallella riktningar kan kanske vara att det är en diskussion som är på gång just NU. Om hundra år kanske det har gjorts ett urval som gör att det är lättare för barnbarnsbarnen att studera vår tidsperriod ur ett historiskt perspektiv.

    SvaraRadera
  3. Fin karta! Jag har själv många gånger tänkt mig göra en, men inte fått det gjort. Ett par kommentarer.

    Tillich var det stora gurun för Chicagoskolan, medan Yale-skolan närmast tog avstånd från honom. Chicagoskolan blev först på slutet mera postmodern, i dess glansålder var den snarare en fortsättning på den moderna teologin. Tracy öppnade upp en del nya perspektiv i sina senare böcker.

    Ett förtydligande kunde vara att sätta olika färeger på filosofer och teologer, och kanske en mellanfärg på figurer som Marion och Tillich som väl nog är både ock. Du kunde också dra pilar från Derrida till både Taylor och Marion.

    Hauerwas skulle jag inte placera i RO-lådan. Möjligen i en egen. Han föregår ju egentligen RO (som dök upp på scenen för drygt tio år sedan. Hauerwas har varit aktiv sedan 70-talet. DU kunde sätta honom i en egen låda bredvid Yale och sätta pilar åt båda hållen.

    Fenomenologin kanske inte heller hör hemma i liberalism-lådan - I stället är väl Kant den viktiga liberala filosofen, som både moderna och postmoderna tänkare gjort upp med.

    SvaraRadera
  4. Tack för kommentarer. Jag tror att jag kommer att uppdatera bilden om en vecka för att jag har också själv märkt detaljer som måste justeras och tilläggas till bilden. Sigurdsson & Svenungsson betonar inte särskilt mycket Tillichs betydelse men han verkar vara nog en central bakgrundsfigur för postmodernismens uppkomst åtminstone för Chicago-skolan med tanke att det är många postmoderna teologer som nämner hans teorier som en viktig källa för deras egna tankar.

    Patrik, angående fenomenologin har du säkert rätt, men var skulle du i så fall placera trion Husserl, Heidegger och Bultmann?

    SvaraRadera